Jag Emelie aka Lillaamej tänkte ta och ha en bikt för mig själv de är ju trots allt min blogg så vill ni inte läsa behöver ni inte de heller (lika bra att ta de nu innan ni läser vidare hehe)
Så vem är jag då?
de är en fråga man kan ställa sig tusen gånger om men nu tänkte jag ta och skriva av mig ordentligt så kanske kanske de kan lätta litte från mitt hjärta.
Jag är Emelie , bosatt i staden med mina nära och kära och den bästa av den bästa killen man kan tänka sig.
utåt sätt är jag till vikten lite över och sådär övertrevlig på jobbet.
hemma är jag en mer hemma pysslare som ständigt försöker piffa hemmet i alla de nya tränder blandat med de gamla
å de råa.
jag ser mig själv som en över social person som börjar slita ut sig.
(kan ju bli trist för dom som är med.)
jag är den som nojar för allt och tynger mig själv med allt va de kan vara.
klagar ofta och är tjatig.
(oj va trist de här börjar låta men jaa hehe sån är jag inte jämt men har blivit allt oftare) 
 
Jag själv tynger mig, mina tankar tynger mig , min konstant till oro tynger mig. Jag kan inte sätta mig riktigt in i va de är , men jag oroar mig försaker som inte ens händer och om jag inte oroar mig för dem så blir jag rädd för att de sen ska bli sanna ... jag vet jag låter hel sjuk när jag själv läser de men så är de. De känns som att jag är rädd för att vara lycklig, att jag ska få vara glad och att jag har de bra här och nu. Som om något dåligt ska hända. Min rädsla är förstark i bland vilket gör att jag inte vågar satsa 100% exempel att flyga? japp livrädd och ändå har jag flugit hela mitt liv ända till 18 år nu vågar jag knappt se ett flygplan. min räddsla för att mista någon är iof billioner gånger mer.
De är som om min hjärna säger att inte ta risker för att hålla full koll.
men innerst inne vet jag att de är löjligt, och varför bryr jag mig då?
Jo för att jag är för feg för att stå upp för mig själv jag är rädd om alla i min närhet vilket många inte förstår.
jag är livrädd för att såra och att bli sårad.
jag slänger mig själv hit eller dit för att tysta alla andra och jag trivs inte med vem jag har kommit att bli.
Jag älskar alla runt mig och speciellt min underbara fina ola.
Ibland stannar jag upp för att tänka , en sekund så där (för annars är min hjärna i full speed) försöker se mig själv i andras ögon och innser hur jobbig jag kan vara.
för min mun går i ett (jag tror iof att de är något försvara jag har) jag älskar att se hur jag kan glädja andra. 
de som där emot gör mig väldigt illa är hur dom som står mig närmst gör de till ett skämt. 
Jag avskyr falskhet och jag vet hur illa jag själv kan vara så näst in till barnslig. 
men jag är en sådan som samlar på mig och liksom håller ut tills de spricker och jag inte kan hålla mig längre. 
(därför tar jag denna bikt nu)
jag är den som tycker att livet kan vara som en saga men också päst.
jag tror på att saker och ting kan hända av en andledning men också är jag väldigt delad. 
Jag saknar min fina underbara mimmi något så enormt att de gör ont. 
Jag lägger större vikt på, men tänk om... än att satsa. (hm de där är ju samma som de ovan nämnda jaja)
jag tråkar ut mig själv i bland. 
Jag är nu trött på ordet JAG hehehehe men de är en bikt så ja jag får lov att använda orde jag hehe
Jag mår väldigt dåligt just nu för att jag är rädd för att gå till läkaren nästa vecka. verkligen livrädd. 
Jag vet att många tror på fullaste allvar att jag gillar att springa till läkare för att dom antagligen tror att jag vill få någon sorts sympati, men helt ärligt nu VEM FAN VILL HA ONT? 
Jag är livrädd för att de ska vara något allvarligt fel (bara för att jag har haft de så bra de senate året) 
och jag är rädd att de ska påverka min framtid. 
( de gör närvöst ont att ens skriva dessa rader) 
Mitt humör har vart oroligt sen brevet damp ner i brevlådan.
min koncentration har vart botten och jag är inte mig själv har inte vart de på ett bra tag.
Visar de sig att de inte är något allvarligt fel på mig
LOVAR JAG MIG DYRT OCH HELIGT ATT TA LEDIG OCH ÅKA I VÄG MED MIN ÄLSKADE OLA I MINST 1 VECKA OCH BARA BRY MIG OM OSS! 
nu har ni mitt ord på de och jag ska inte svika mig själv.
så åter till bikten.
(bortsett från mitt ovan oro)
jag ser mig själv som en person som kan mer än va jag visar.
en person som vuxit upp i en relativt lung tillvaro (bortsätt från skolan)
En person som kan kalla mig stolt flickvän.
(ja han har brister men inga som inte alls tar över min kärlek för honom)
hehe

jag kan vara en lättsam person men samtidigt en som också kan och vill iband gå på djupet med saker och ting hehe

nää nu har jag klätt av mig allt för mycket för er lite ska jag väll ha att gnaga på själv ? hehe men som sagt de jag nu ovan skrivit är för min egen del och för min oro och för min lättnad.