Allt är så mycket just nu Läxor ( ja ni hörde rätt jag pluggar igen hehe) Jobbet, jobbiga stunder och jag har så ooooont i min mage .
Jag vet inte varför de liksom mollar sig som om jag har blivit slagen eller nått, ja, jag vet läkaren är ett bra tips om jag verkligen vill veta va de är! Men de är jobbigt de skulle bara säga att jag stressar och läkare på läkarhus är inte något jag absolut inte litar fullt ut på, då jag faktiskt vart där och fått tusen olika förklaringar.
En gång var jag där för en vanlig undersökning dom sa att de såg bra ut, hade tid hos en annan läkar på ett lite mer seriösare plan (av samma skäl men ) och de visade sig att de absolut inte såg så bra ut som dom påstått , så nej dom är jag inte 100 på.
Får se va jag ska göra just nu, behöver jag vila, men får ingen ro alls i kroppen, vill sova tills jag vaknar och inte sätta klockan på alarm.
Nej jag behöver en liten paus. ett litet litet tag och bara vara, inga måsten ,göra de jag vill. 
Å va härligt de känns att skriva sånt.
Jag hade ju ingen semester den här sommaren jobbad i ett och när jag väl var ledig var de tvätt i högar ( just fan sånt har jag ju också ) och liksom slit på annat håll ... klart jag unnar mig att dra ut på en vardag eller göra sånt man inte brukar ... men jag behöver annat ... jag vet vad men de är svårt.
och jag känner mig så elak så himla elak ni förstår inte jag orkar inte i bland, bröt nästan i hop när jag var tvungen att bekänna en sak för en person jag håller nära.
Jag vill böna och be i bland att få tyst i mitt huvud de liksom snurrar med allt från idioter till älskade och vart är då jag mitt ibland de här? lever jag ens för mig? är jag ego som vet va jag vill ha? jag känner inte mycket samtidigt som jag undrar när de blir lungnare.
jag vet ett klago inlägg men de är min blogg och de är så här jag känner mig just nu!
När jag suckar tror folk att jag är sur när jag missar samtal är jag för seg när jag inte kommer i tid är jag slarvig när jag tappar bort mig eller något då är jag klantig och när jag ramlar då är de fel på mig JAG ORKAR INTE!!!!
jag lägger av i mig själv snart jag som annars brukar piffa och tiffa har totalt glömt bort vem jag vart och när jag längtar mig bort är de alltid till samma sak nått lungt nått trygg ( nej jag är inte trygg just nu)
jag som är så stark annars va händer med mig jag bryter ner mig själv som om de liksom skulle vara en komposthög
jag blir sjuk stup i ett jag trivs inte med mig själv vissa gånger för att jag inte kan tänka ordentligen lägger ut mig själv som om jag vore dum i huvudet jag snörvlar och jag hostar vart är jag på väg?
när jag tittar mig i spegeln känner jag inte igen mig själv jag säger tyst för mig själv att snart du snart förstår du att de här bara är på ett stort skämt men då dimper räkningarna ner och man lunkar sig vidare för att skaffa pengar jag ÄLSKAR ATT JOBBA ! de gör jag verkligen men mina ögon svider och jag har yrsel ... mina lungor andas in skit och jag blir ledsen så fort de kommer nått sorligt på tvn jag ryser när döden kommer på tal och varför? varför är jag så här?
leker jag med mig själv eller kan jag bara inte vakna upp?
slå mig på käften och vakna upp?
ja för er som orkat läsa hit jag ber om ursäkt men jag behöver de här ,skriva ner de här just i dag!
jag vill inte klaga annars men jag har de bra bortsätt från att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta i bland att allt i bland känns i snigelfart och jag försöker få fram allt så fort. 
att jag ibland kan komma på mig att vara i en annan värld att ha seriösa mål men ingen stege att kättra på.
jag vill i väg ett litet tag hitta mig själv flytta till en annan stad vara glad att komma hem, känna att de finns nått annat just nu!
men å va jag är bortkommen just nu , lite bakomflötet, som om jag tagit någont(nej jag har inte) men jag som älskar så mycket hatar nu de mesta.
var de de här året som valde ut mig att vara så dyster?
jag är mer än så här så jag hoppas på att faktikt hitta de SNART!

HEJ!