Hela helgen har vart liksom fullt ös!
Hehe men skoj har de vart:)
Samma sak hände så vart är vi påväg ? :s ... :)

Dock hände något i dag som jag känner som en klump imagen .. jag vet inte hur jag ska tolka de.
Mitt förflutnas "mamma" hörde av sig i dag ... de känns kul att hon fortfarande tänker på mig och vill mitt bästa men jag känner mig som ett stort frågetecken då han och jag absolut inte har ett ord mer att säga varann (eller jag skulle kunna säga både de ena och de andra om denne person men som sagt de tillhör de förflutna) hans egna mamma dog tyvärr samma år vi var ett par och den här kvinnan som hörde av sig idag. är någon som kommit att stå honom väldigt nära i många herrans år så ... ni kan förstå att jag är klyven, hon ville ta en fika med mig i morgon. Absolut att jag vill träffa henne, hon var ändå den som verkligen välkomna mig in i hans så kallade familj och vi hade de verkligen trevligt tillsammans ... så de blir en fika i morgon.

Förlåt, men de kanske är de här jag behöver som ett sorts av slut , men varje gång jag tillbringat en natt med han som verkligen funnits där , hör hon av sig.
Hon kan omöjligt veta att jag sovit med honom(inte "sonen")
Jag säger de, jag är på helspänn hela tiden , känns som om han("sonen") inte försvinner ... jag vill inte vara med honom men här, jag ska avslöja en hemlighet så om du läser de här var inte stolt: - Jag är livrädd för honom, de gör ont att veta att han faktiskt finns kvar liksom så där nära , ett samtal i från eller kanske till och med på bygget här bredvid, JAG VILL VERKLIGEN INTE STÖTA PÅ HONOM! Livrädd är ordet!(Och hur sjukt är då inte de? att
vara livrädd för någon man tyckt så pass och idag skulle svimma eller spy av räddsla att stöta på nämner någon något om honom skruvar jag besvärat på mig och vill helst byta samtalsämne i respekt för mig själv, de är så nu dock har de inte alltid vart så tyvärr, hade jag vetat att han kunnat vart så här då ,kanske jag inte vart så skeptsik till så mycket)
Men som jag säger så fort jag andas ut och mår bra dyker de upp. som i natt de var länge sedan jag känt mig så lugn och "snap med fingret" dyker han upp (fast ju i detta fall hans familj) ... jag kan inte ignorera något som poppar upp sådär från ingenstans ... När ska jag får ANDAS?

De är klart jag vill sudda ut allt , eller åtminstånde få bort sånt här.

Han som verkligen borde var den jag tänker på i dag(vilket jag iofs har gjort hehe)är den person som jag verkligen inte vill såra på något vis överhuvudtaget , jag behöver nog detta som ett avslut och som en början till något nytt.

Så snälla gör inte de här svårare för mig, de har du redan gjort en gång för mycket!