Blev jag verkligen så här? ... la jag av mig själv för dig? höll jag av någon mer än mig själv? ... skapade jag en bild av en familj som våran, med dig som min man? ... jag skäms ,jag verkligen skäms för hur jag är mot mig själv ... jag som ,få, inte brukar veta vad som händer ... har verkligen sopat mig själv under mattan nu ... jag la allvarliga ord i din mun jag bad dig om ett svar som jag inte vill ha ... jag höll av dig fast de inte finns en vettig människa där ute som skulle stå ut med hur du var ... jag önskade dig inget gott och nu finns de inget mer att säga än att jag hoppas dessa ärr bleknar ... jag vill inte längre önska mig mer vett i skallen, de ska finnas där redan ... de finns så mycket mer som INGEN vet , tillslut blev de som på repeat i min hjärna och du surra som ett irretenande flughelvet runt och runt och runt ... de fanns ingen smälla som kunde få tyst på de ... i dag kan jag med lättare steg ta mig upp och de är klart jag är bättre än dig ... de vet alla.
